Laserterapi och vetenskap

Av tandläkare Jan Tunér ©

Behandling med laser anses av en del personer stå på en svag vetenskaplig grund. Detta är egendomligt, eftersom den vetenskapliga dokumentationen är väsentligt bättre än t ex den som ultraljudsbehandling kan visa upp. Och åtskilliga andra sjukgymnastiska metoder har också mycket klen dokumentation. Ändå används dessa metoder standardmässigt inom den offentliga sjukvården och staten betalar snällt.

Vad finns då inom den vetenskapliga laser-litteraturen? Jo, sedan metoden först provades på försöksdjur i slutet av 60-talet har över 2500 studier publicerats. En stor del är cellexperiment och försök med djur. Åtskilliga är kliniska studier. Av dessa är 145 s k dubbelblinda studier. Det innebär att varken terapeuten, patienten eller den person som utvärderar resultatet av behandling vet om det var laser eller bara en "låtsas-laser" som patienten behandlades med. Den subjektiva delen av terapin elimineras på detta sätt.

Av dessa 145 studier är 105 positiva, d v s man har funnit en positiv effekt av laserbehandlingen. Men mer än 1/3 är alltså negativa. Den huvudsakliga orsaken till detta finner man ganska snabbt om man läser dessa negativa studier noga. För att erhålla en bra effekt av laser är det inte bara att ta vilken laser som helst och lysa litet där det verkar vara ett problem. Redan i slutet av 60-talet visste forskarna att olika våglängder ger olika effekt (bl a därför att de har olika inträngningsdjup), att det behövs en dos av en viss storlek för att det ska hända något och att olika biologiska tillstånd behövde olika behandlingsupplägg. Många av de personer som utfört negativa studier verkar ha varit okunniga om fundamentala laser-sanningar.
Det ser man bl a genom att extremt låga doser har använts, att felaktiga beräkningar av dosen gjorts, att ineffektiv behandlingsteknik använts osv. En del negativa studier verkar vara välgjorda. De bekräftar att det inte är helt enkelt att få en effekt, alla tillstånd kan inte påverkas. Eller så har just de i studien använda våglängderna och doserna inte varit effektiva. En hel del kan sägas om kvalitén på en del av de positiva studierna, men uppenbarligen har man där lyckats hitta en dos och en teknik som fungerar. Det är därför angeläget att analysera de positiva studierna för att finna de optimala omständigheterna för en lyckad laserbehandling.

Några aktuella studier

Hjärtinfarkt är ett allvarligt medicinskt problem. I en israelisk studie på hundar och råttor (Uron O, Lasers in Surgery & Medicine 2001) har hjärtinfarkt framkallats på konstgjort sätt. Därefter har försöksdjuren fått laserbehandling i varierande doser och efter olika lång tid från infarktens debut. Resultaten talar entydigt för att tidigt insatt laserbehandling minskar den zon av hjärtmuskeln som skadas i området kring infarkten.

Nervskador är likaså ett svårbehandlat tillstånd. Den israeliske nervkirurgen Rochkind har studerat laserns effekt på nervläkning, alltfrån cellnivån upp till människa. I hans senaste, dubbelblinda kliniska studie har det visat sig att laserterapi kan befrämja motoriken hos personer med nervskador, även på ryggmärgskador. Studien presenterades i år vid Congress of the American Society for Peripheral Nerve under rubriken "Outstanding Nerve Paper Presentation".
Flera norska studier (bl a Khullar S, J Oral Maxillofac Surg 1996) har visat att skador på underkäkens nerv (den som tandläkaren bedövar och som gör att läppen blir stel) kan läkas om laser används.

Cancerpatienter som behandlas med kemoterapi eller strålning drabbas av s k mukosit. Detta innebär att sår uppstår i munnen och svalget. Dessa är smärtsamma och kan hindra patienten att äta. Ibland får behandlingen avslutas i förtid för att patienten inte kan få i sig tillräckligt med näring. I tre dubbelblinda franska studier har den positiva effekten av röd laser kunnat påvisas, senast av Bensadoun (Support Care Cancer 1999).

"Fönstertittarsjuka" eller åderförkalkning innebär att blodkärlen blir trängre och blodcirkulationen minskar. Detta drabbar först benen. Äldre patienter får ont i benen efter kortare promenader. De måste stanna "och titta i fönster" ett tag för att värken ska släppa. Sedan kan de åter gå en kort sträcka. Attia (Laser Therapy, 1999) har med framgång använt laser över nedre ryggradsområdet för att behandla patienter med detta tillstånd.

Munsår (herpes simplex) kan vara ett irriterande men ganska banalt problem. En bra receptfri salva finns numera på apoteken. För somliga personer innebär dock munsåren ett stort problem. De kan komma så ofta som varje månad och ibland blir det inte bara en blåsa utan dussintals. Laser är inte bara en bra symptombehandling. Om blåsorna behandlas varje gång de uppstår, kommer attackerna att komma med allt längre intervall (Schindl, Journal of Investigational Dermatology, 1999). Denna effekt har inte virus-salvorna.

Några äldre studier

Trigeminusneuralgi är ett tillstånd där kraftiga smärtattacker i ansiktet kan utlösas genom beröring av vissa punkter i ansiktet. Den svenske tandläkaren Eckerdal (Laser Therapy, 1996) har i en dubbelblind studie visat att laser kan hjälpa dessa patienter.

Bältros är ett mycket smärtsamt tillstånd. Röd laser är utmärkt i det akuta stadiet. Värre än bältros är den s k postherpetiska smärtan. Det innebär att bältrosen läker ut men att smärtan blir kvar, kanske livet ut. Infraröd laser ger smärtreduktion eller smärtfrihet (Moore, Laser Therapy, 1989) Behandling med laser i det akuta stadiet ger även ett skydd mot postherpetisk smärta.

Knäartros kan lindras med laserterapi, påvisat av den svenske läkaren Bo Nivbrant (Läkartidningen 1992).

Många fler studier

Om Du vill läsa korta sammanfattningar (abstracts) av laserlitteratur kan Du klicka här. http://www.laser.nu/lllt/science.htm

Litteraturstudier
När man går igenom all tillgänglig litteratur inom ett visst medicinskt område och analyserar materialet noga, gör man en meta-analys. Ett antal sådana har presenterats och de tidiga gav ett negativt resultat (Beckerman 1992, Gahm 1993). Dessvärre har de personer som utfört dessa tidiga meta-analyser inte haft kunskap om laserfaktorer som dos och behandlingsteknik. I senare analyser över sen- och muskelsmärtor (Bjordal 1998), smärta (University of Kanas 1999) och sårläkning (University of Georgia 1999) fann man att den tillgängliga litteraturen mycket väl stödde bruket av laserterapi.
Den mest inflytelserika utvärderaren av medicinsk terapi är den The Cochrane Collaboration, ett internationellt nätverk av litteraturintresserade personer. Tre utvärderingar av laserterapi har gjorts, varav två varit negativa (venösa sår, osteoartrit) och en svagt positiv (rheumatisk värk). Tyvärr har även dessa utvärderare större kunskap om metodik och statistik än om laserterapi. Om du vill läsa mera om varför dessa utvärderare inte kan tas på allvar, kan Du klicka här (http://www.laser.nu/lllt/lllt_editorial.htm) och läsa en engelskspråkig kritik av Cochrane Collaboration.

Sammanfattning
Laserterapi är en ganska ung vetenskap och dessutom en mycket komplicerad vetenskap. Här rör vi oss i ett område där kunskap om cellbiologi, fotobiologi, fysik och medicin krävs. Att utföra en bra vetenskaplig studie kräver en hel del expertis. Den vetenskapliga laserlitteraturen är ganska omfattande men alla studier har inte hög kvalitet, säkert av skäl som nu nämnts. Dock är litteraturens omfattning och vissa studiers kvalitet betydligt bättre än många föreställer sig. Åtskilliga svenska läkare lever kvar i 80-talet då striden om laserterapi stod som hetast och då dokumentationen också var mycket sämre.

Att det inte finns fler än drygt 2500 studier beror bl a på att laserterapi inte kan patenteras. Därför är aktörerna inom laserindustrin inte speciellt benägna att finansiera forskning. Annat hade det varit om det handlat om piller! Om ett piller kunde lanseras med samma effekt som laser har inom vissa områden, skulle det väcka sensation.

Man kan med trygghet hävda att laserterapi har en god vetenskaplig grund, tillräckligt god för att acceptera den som en medicinsk behandlingsmetod. P g a dess komplexitet behövs naturligtvis ytterligare forskning, bl a för att fastställa de optimala doserna och teknikerna. Men den som idag hävdar att laserterapi inte har en god vetenskaplig bakgrund har inte läst sin hemläxa ordentligt.

Jan Tunér

Jan Tunérs referenser - http://www.laser.nu/lllt/galllery_reference/ref_tuner.htm
Lars Hodes referenser - http://www.laser.nu/lllt/galllery_reference/ref_hode.htm
Om du är intresserad av deras böcker eller andra böcker inom området lasermedicin,
klicka på länken - http://www.prima-books.com/